Brev till tomten – så skriver och skickar barnet sitt brev

Brevet till tomten är barnets eget brev, till skillnad från tomtebrevet som går åt andra hållet. Det skrivs oftast någon gång under senhösten eller i början av december, och innehåller en blandning av hälsningar, frågor och önskningar.

För många barn är det första gången de skriver ett riktigt brev till någon. Det är ett bra tillfälle att låta barnet upptäcka hur ett brev faktiskt fungerar: att man skriver till en bestämd person, att man berättar något, att man frågar något och att man skriver under med sitt namn.

Låt barnet skriva själv, även om stavningen blir fel och raderna lutar. Det är den versionen som är värd att spara – och det är också den som tomten svarar bäst på.

Ett brev till tomten behöver inte vara långt. Fem meningar räcker gott, och för de yngsta räcker en teckning med namnet under.

En bra vana är att låta barnet önska sig tre saker i stället för en lång lista. Det gör brevet lättare att skriva, mer läsbart och mindre laddat inför julafton.

Så här kan brevet se ut beroende på hur gammalt barnet är. Använd exemplen som stöd, inte som mall att kopiera rakt av.

Många familjer skickar barnets brev till en adress som förknippas med tomten, andra lägger det i fönstret eller under granen. Det finns ingen officiell tomteadress som garanterar svar, och vi lovar aldrig att någon svarar – det är viktigt att veta innan barnet får förväntningar.

Det som fungerar bäst i praktiken är att låta barnet skriva sitt brev och sedan låta tomten svara med ett riktigt tomtebrev som kommer med posten. Då blir det en fullständig brevväxling där båda breven faktiskt existerar, och barnet får ett svar i handen.

Vill du skicka barnets brev till en släkting – en mormor eller en faster som spelar med i traditionen – går det förstås alldeles utmärkt att posta det som ett vanligt brev via oss.

Det naturliga nästa steget är ett tomtebrev tillbaka. Där kan tomten svara på barnets frågor, kommentera det barnet berättat och nämna något bara tomten skulle veta. Ju mer av barnets eget brev som kommer igen i svaret, desto mer trovärdigt blir det.

Spara barnets brev innan du skickar det, eller fotografera det. Dels för att kunna svara på rätt saker, dels för att det är precis den sortens papper man vill ha kvar tio år senare.

Själva skrivandet är halva poängen. Några enkla saker gör det till en tradition i stället för en uppgift.

Barn ställer frågor som är svårare än de låter. Några som brukar dyka upp när brevet skrivs, och svar som fungerar utan att lova för mycket.