Nissebrev – de små breven från nissen

Nissebrev är små brev och lappar från en nisse som bor i hemmet under december. Nissen syns aldrig, men lämnar spår: en lapp på köksbordet, en hälsning i skon, ett litet meddelande vid granen. Breven är korta – ofta bara två eller tre meningar – och skrivs i nissens egen ton.

Skillnaden mot tomtebrevet är både längden och rollen. Tomten skriver ett brev, från långt bort, en gång. Nissen bor i huset, är närvarande hela december och skriver ofta. Nissen är också busigare: hen tappar saker, glömmer namn, sover för länge och ber om ursäkt på ett sätt som tomten aldrig skulle göra.

Traditionen har spridit sig snabbt i Sverige de senaste åren, delvis inspirerad av liknande seder i Danmark och Norge. Det finns inga regler för hur den ska gå till, vilket är en stor del av charmen: varje familj bygger sin egen version.

De flesta familjer låter nissen dyka upp kring första advent eller den 1 december. Vilket du väljer spelar mindre roll än att du håller det konsekvent – barn minns vilket datum som gällde förra året.

Nissen stannar sedan till julafton, då hen skriver sitt sista brev och flyttar tillbaka. Vissa familjer låter nissen bli kvar till trettondedagen, andra avslutar på julafton för att inte konkurrera med tomten.

Nissens brev fungerar bäst när de är korta och konkreta. Två till fyra meningar räcker, och varje lapp bör innehålla åtminstone en sak som händer – inte bara en hälsning.

Ge nissen ett namn direkt i det första brevet. Det gör alla följande lappar enklare att skriva och gör traditionen mer personlig.

Nissen skriver inte som en vuxen. Meningarna är korta, orden enkla, och det finns nästan alltid en liten sneddragning i tonen. Ett bra nissebrev kan låta så här:

Hej Maja! Jag råkade välta pepparkaksburken i natt. Det var inte meningen, men den luktade så gott. Jag har städat upp nästan allt. Kan du rita en stjärna åt mig till i morgon? Hälsningar Nils.

Lägg märke till att brevet innehåller ett missöde, en ursäkt, ett uppdrag och en underskrift – allt på fyra meningar. Det är hela formeln.

Det största problemet med nissebrev är inte det första brevet utan det tolfte. Traditionen dör ofta ut i mitten av december, när kvällarna blir korta och orken tar slut.

Lösningen är att skriva alla lappar i förväg. Med en färdig serie behöver du bara lägga fram nästa lapp, i stället för att hitta på något klockan halv tolv på kvällen.

Välj det upplägg som passar hur mycket tid ni faktiskt har. Alla tre fungerar; det som inte fungerar är att lova tjugofyra brev och sluta efter nio.

Buset ska vara litet, ofarligt och lätt att städa upp. Poängen är spåret, inte kaoset.

Låt alltid buset följas av en lapp. Ett bus utan brev är bara ett stök – det är förklaringen som gör det till en berättelse.

Det sista brevet är viktigare än man tror. Ett avslut ger barnet en tydlig punkt och gör att traditionen kan börja om nästa år utan att kännas övergiven.

Låt nissen tacka för sig, nämna något specifikt från december och säga att hen kommer tillbaka nästa jul. Undvik att låta det sista brevet handla om presenter – det är tomtens område.